Ivar föddes och växte upp i norra Uppland i början av 1900-talet, som oäkta barn, sin mors andra oäkta. När han föddes var hon tjugofem år. Ivars mor, Charlotta tjänade som piga vid herrgården. Hennes arbete var hårt och tungt, som det var för de flesta kvinnor vid den tiden. Hon hjälpte även sina morföräldrar som nu var till åren komna och fick i gengäld någon gång, tillsyn barntillsyn av de gamla. Där hade hon sitt boende och förblev trotjänarinna på herrgården livet ut.
Charlotta växte upp och fostrades hos sina morföräldrar, Soldaten Johan Peter och hans hustru Cajsa Brita. Charlottas mor, Ulrica, födde henne utom äktenskap. Hon var tvungen att lämna dottern hos sina föräldrar och finna bröd på annan ort. Soldaten Johan Peter gifte sig med Brita Cajsa 1848 i Knutby och flyttade som nybliven Soldat till Norrgarns Herrgård. Vägen till Soldatstugan var gräsbevuxen, endast körd av häst och vagnshjul. Några trappsteg upp för farstubron, ovanför dörrposten satt en skylt på vilken det stod:”Upplands Kungliga Regemente Rasbo Compaqnu No: 76. Där föddes tre gossar och tre flickor, det första barnet 1849. Soldatstugan bestod endast av ett större rum som tjänstgjorde både som sovplats och matlagning om dagen, samt utrymme för att spinna ull och andra göromål. Spisen bestod av en öppen eld, samt en bred, bastant murad kåpa över eldhärden, där röken fick löpa upp mot skorstenspipan. Även en liten kammare utan eldstad tillhörde torpet. Till torpet hörde också en bit jord och möjlighet till några husdjur, en vall för grönbete och en bit jord för vete och korn till familj.
Johan Peter var en plikttrogen människa liksom hustrun Cajsa Brita. Många dagsverk utfördes på godset som därefter blev deras eget torpställe. Det militära kompaniet i Stockholm krävde även krigsövningar av Soldaten, för Rikets skull, vissamånader av året. Befälet fordrade att Soldaten var närvarande och uppmärksam, att göra sin plikt till fullo vilken än årstiden befann sig i. Johan Peter tjänstgjorde som Soldat i trettio år på samma plats och avskedades med vitsorden ”Med utmärkt berömlig tjänst”. Man lämnade därefter sitt torp för nästkommande Soldat och flyttade till ett boende av lägre standard. Trots det, levde makarna ett långt liv tillsammans, med lika många kyrkobesök som tidigare och man tog sin nattvardsgång ofta. Med Gudstro blev vägen lättare att vandra. Makarna gick ur tiden med bara några år dem emellan.
Hos dem växte Charlotta upp och började därpå i byns enda folkskola. Den skolan har rymt många av traktens barn. Charlotta konfirmerades omkring 1890 och därpå tjänade hon som Piga vid Herrgården och intilliggande gårdar, Senare som Mjölkerska med stor djurbesättning och hon arbetade även som Hushållerska på Norrgarns gård. Då morföräldrarna gick ur tiden och ej behövde hennes hjälp längre, överfördes boendet till för hennes del. Hon blev senare trolovad och födde sex barn, varav fyra nådde vuxen ålder. Bruten trolovning, ensam mor och ogift var naturligtvis inte lätt på den tiden. Åren förflöt i arbetsamhet. Hon odlade sitt lin och kardade sin ull. Vävstolen stod alltid redo i den lilla kammaren. Hon blev trogen sin tjänst livet ut.
Min far Ivar växte upp och gick i Bladåkers enda skola, som låg invid kyrkan. Skolgången blev fem år. Därefter konfirmerades han vid tretton års ålder. En ung gänglig yngling med vackert utseende. Någon fortsättning av studier var det inte tal om och ingen längtan heller för hans del. Att vara oäkting med fader okänd, hade inte varit så lätt alla gånger. Glåpord och andra trakasserier hade han fått utstå och även kommit i slagsmål på grund av. Nu skulle han tjäna sitt eget levebröd. Tretton år och arbeta som en vuxen karl inom jordbruket. Alla de blomstrande bruksorter i bygden där hans förfäder arbetade en gång före honom, var nedlagda för länge sedan. För Ivars del fanns det ingen annan råd än att söka arbete hos någon bonde, som dräng. Han vantrivdes alltid och efter några år sökte han sig till friare yrken. Att arbeta som rallare och andra vägarbeten, det passade honom. Där mötte han radikala frihetskämpar, mot förtryck. De visste samhällets orättvisor, skillnaden mellan högre bestånd och de mindre bemedlade. Ivar blev nyfiken och gav sig i kast med syndikalismen – en socialistisk åsiktsriktning som förenar anarkismens politiska uppfattning med syndikalismens fackliga metoder och att avskaffa allt tvång.
På en bild tagen för ett antal år sedan, står och sitter ett arbetslag med ett tiotal män i blå arbetskläder. Alla hade blåkläder och skärmmössa på bilden – förutom en man som utmärker sig med vit skjorta, svart väst, svarta byxor och kängor. Och skärmmössan hade han vänt med skärmen bak. Han såg verkligen ut som en bolsjevik. Den mannen skulle bli min far. En rebell i sin ungdom, det var han ibland.
Där vildrosor blomma - Gun Britt Bure 