Motvilligt klädde han sig i sin kritstrecksrandiga bruna kostym, med väst och skjorta, knäppt ända upp i halsen. Sist vid fotankeln, grå damasker som knäpptes över skodonen. Han tog sig väl ut i sin klädsel, tyckte Elsa. Själv vantrivdes han att klä upp sig. En skjorta, uppknäppt vid bröstet och ett par lediga byxor, så trivdes han att vara klädd. Han var lång, magerlagd och bredaxlad. Kroppshållningen, den kunde han allt tänka på och sträcka på sig lite mer, tänkte Elsa där hon betraktade honom i smyg. Han hade en lätt vaggande gång, men som sagt – någon sprätt det var han då inte. Med hans egna ord, tänkte hon.
Hon var klädd i en mjukt utsvängd bomullsklänning i brunt och orange, med en kort puffärm. Hon var fin där hon stod i rundnätt figur och sitt guldbruna hår i all sin enkelhet.
Ivar hade gått med på att gå till prästen. Nog skulle han göra rätt för sig om det nu är så som hon sagt. ”Ringar blir det illa fall ingenting med” tyckte han. Men Elsa hade ändå köpt för sina hopsparade pengar. Vid vigselförrättningen fanns en ring och den var hennes. Nu var hon vigd till äktenskapets helgd.
Syren och Jasmin stod i full blom vid stugan och allt var så bedövande vackert där ute. Hon satt på förstubron i den ljuvliga sommardagen, med kaffekoppen bredvid sig och såg hur bina surrande flög från blomma till blomman. Ovanför trädkronan, en klarblå himmel. Solen värmde så got mot hennes ansikte. Kroppen började kännas tung och otymplig numera. Det är nog snart dags, tänkte hon sorgset. Det var fortfarande spänningar makarna emellan. Beslutet var nu fattat. Hon skulle lämna sin son i andras händer. Kanske skulle det bli bättre då, dem emellan, intalade hon sig.
Hon gjorde en stor orätt mot sig själv. Kunde aldrig lämna det där barnet i sina tankar. Hade hon gjort orätt mot gossen tro…? Som mor plågades hon ständigt av tankar på detta. Sammanhållningen och tilliten makarna emellan var inte stor. Två starka viljor. Skulle de någonsin förenas?
Han tyckte om den robusta allmogestilen, som i hennes ögon var fult och endast skräp. Elsa ville ha sirligt fabrikstillverkade, vackra möbler med blanka ytor där inga småkryp kunde nå in mellan virkets springor. Om hon fick bestämma.
Ivar arbetade dag som natt. Nu, vid den här årstiden var det ljust så gott som hela dygnet. Han skulle hinna så mycket som möjligt.
Först arbetet på byggfirman i Uppsala och därifrån tog han sig till det egna, påbörjade husbygget för familjen. Ännu hade endast grunden blivit till. Den nya bostaden skulle få namnet ”Elsabo”, det hade han bestämt.
Där vildrosor blomma - Gun Britt Bure 