Dagarna som följde var åter fyllda av vardagens bestyr, nu när Elsas far gått ur tiden och jordfästningen var över. Hon mindes faderns ord då hon lämnat barndomshemmet för att tjäna sitt levebröd efter skolgångens slut som 15-åring. Hur han sade ”Till min bästa flicka” och sedan överlämnades ett par gula, handsydda läderkängor som han själv tillverkat från sula till skaft. Skomakeriet hade han lärt från sin far. Elsa föddes som femte flickan av tio. Tillsammans blev de tretton syskon i familjen.
Dessa kängor skulle hon aldrig komma att bära. I staden hon kom till, hade man inte kängor av denna färg och modell, men de kära kängorna följde henne vart helst hon gick. De fick hedersplatsen vid avsatsen på byrån. Hon stod där och betraktade skorna med värme och saknad i hjärtat. Hon sörjde sin far. Hon ställde dem hastigt ifrån sig. Det går inte an att stå här och drömma.
Ängslan och oron hade åter gripit tag i henne. Herregud, vad skulle hon nu ta sig till? De tecken hon hade anat kunde vara fel, men hon hade inte fått sina annars så punktliga saker den här månaden. Tänk om hon var på det viset igen! Den här dagen skulle Elsa ta sig för med brödbaket. Sonen satt tyst och lekte med en hemmagjord trähäst och några plåtburkar. Det var en gnistrande kall vinterdag där ute, så barnet fick hålla sig inne i värmen. Då hon stod där och knådade degen for tankarna igenom henne.
Ivar ville ha sina näsdukar rena och strukna. En för varje veckodag, ty på bondens mark var det förbjudet att röka. För den som hade tobaksbegäret gällde snusandet, men han tänkte då inte låta någon snusprilla rinna jäms mungipan under arbetets gång, vilket han kunde se ibland på de andra gubbarna. Sedan ville han ha fläsket stekt i tjocka skivor. Och ej helt genomstekt, bestämde han bryskt. Som hans mor brukade göra. Som värsta skogshuggarfasoner, tyckte Elsa. Ifrågasätta hennes matlagning! Men det blev ändå alltid som han ville – likväl när grisen slaktades. Kokta grisfötter i gelé, på ett extra fat vid hans tallrik. Även det som hans mor brukade göra. Jämförelsen med modern tyckte Elsa inte om att höra.
Och nu när han gick in på hennes brödbak, då gick det för långt. Hennes kunnighet på det området skulle han inte få röra! Hon bakade gott bröd men där var nog kanske för mycket fett anmärkte Ivar. Det går an att dra in på det, hade han sagt. Skulle han säga, som inte hade det minsta handlag med hushåll! Att få gott bröd berodde mycket på en bra ugn, jämn värme och ett bra handlag, menade hon. Hennes mor hade varit bagerska i gästgivargården som funnits i släktens ägor länge. Elsa hade lärt sig av henne, så nog visste hon var hemligheten låg utan slöseri med det goda. Hon hade skinn på näsan, hade Ivar kommenterat. Var lika sin mor hade han sagt.
Motsägelser kunde han inte tåla och dessutom var hon förresten lite högfärdig också. Hennes temperament började stiga där hon stod med sina sysslor. Hon hade ett och annat att säga honom när det blev dags…
Hon ställde degtråget ifrån sig med van och rask hand, på bänken närmast spisen. Sist brödduken ovanpå och så skulle degen få jäsa.
Där vildrosor blomma - Gun Britt Bure 