Arbeta för halv stat innebar en viss bundenhet i kontrakt som var skrivet för varje familj, av ägaren till gården. Avflyttning som skulle ske en gång om året, i oktober månad. Flytt skedde tidigare om skäl fanns och det blev det ju för vissa personer som hade svårt att foga sig. Vid tunga arbetsförhållanden blev flyttandet en befrielse för mannen just då – varje höst eller vår – bara för att upptäcka att den nya platsen var precis som den förra och att förtjänsten var lika liten där.
De nya livsvillkoren kom barnen snart att anpassa sig till. Att ha syskon då, när tillvaron skakats om i grunden, var en gåva. “Staten” bestod av en säck rågmjöl, vetemjöl, vetekli eller havre, samt hårt knäckebröd som hämtades från kvarnen med häst och vagn efter skördarnas slut, var ett tillskott för familjens levebröd. Därtill ingick uthus för innehavande av en gris, samt några höns och en jordkällare – oftast i dåligt skick. Men med händiga händer och sinne för ordning, kunde det återställas. Far var verkligen en duktig arbetare.
Från den smala grusvägen, en liten backe längre upp låg en röd huslänga med en stor, slät berghäll intill. Det skulle bli vårt nya hem. Mor skurade från golv till tak och barnen satt uppradade på kökssoffan medan arbetet pågick. De hemvävda mattorna skulle läggas på, bara de breda golvtiljorna blivit torra. Det var viktigt att vänta tills de torkat ty annars skulle golven inte avge den rena friska doften av såpa. Gardinerna skulle upp, släta och vita. Därefter bära in ved och vatten.
Bostaden bestod av ett stort kök med rymlig murad kåpa över spiselkransen och en avsats för husgeråd, samt ett mindre rum. De tre äldsta barnen hade gått till sin nya skola. Jag hade ännu inte skolåldern inne och min lillasyster sov middag. Allting stod nu så prydligt och noggrant som det alltid brukade vara, i alla hörn och skrymslen. Mor satte sig till sist ned på den hårda kökssoffan med ett värkande, svullet ben. Benet fick vila en stund mot sofflocket, medan hon med lätt böjd nacke tog sig an ett handarbete. Där satt hon, som den gudomliga människa hon var.
För mig och mina syskon betydde mor allt. Det föddes ytterligare tre barn och mors hälsa började svikta. Familjens existens stod inför en prövning, nu återstod endast överlevnad. Många munnar som skulle mättas. Vi åt gröt och mjölk morgon och kväll. Middagen var vanlig husmanskost. I hushållet ingick uppfödning av gris – en om året samt ett tiotal höns. Varje veckoslut bakades vetebröd, rågsiktskakor och på Söndagsmorgonen fick alla barnen mjölkchoklad eller te och smörgåsar, vilket vi tyckte var underbart gott.
Där vildrosor blomma - Gun Britt Bure 